Fredagsmys

Fredag igen. Bytesdag. Lämnar barnen hos deras pappa. Läser färdigt den där boken. Gråter lite försiktigt, för det gör jag alltid när en bok tar slut. Planterar blommor. Äter pizza med sparris och pinjenötter. Dricker lite bubbel. Pratar hål i huvudet på Sebastian som sitter mitt emot. Lyssnar på fågelkvittret. Funderar på helgen.

Tar fram skrivdon och skriver. Det har jag inte gjort sen resan till Indonesien.

En planlös helg

Första advent 2016. Den här helgen shoppade vi mest hela tiden. Och jag försökte återhämta mig efter en förkylningsvecka. Jag var till och med hemma från jobbet i två dagar, utan att jobba.

Black friday och vi bor 1 km från Väla. Det säger sig självt vart vi skulle ta vägen en helg helt utan planer och barn.

Jag lyckades shoppa kläder jag ”behövde”, nåt jag bara ville ha och kuddar till våra soffor. Köp inte kuddar på black friday, om du vill ha ett tips. Omöjligt att ta sig fram i minglet, onödigt jobbigt att klämma sig in i omklädningsrummet och du känner dig som värsta överkonsumenten (även om det är med all rätt så lite onödigt mycket).

Efter det nya kuddinköpet lagade vi middag. Stekte kött, drack rödvin i vackra glas, lyssnade på musik, tjatade inte på några barn som var tvungna att städa upp efter sig, städade upp efter oss själva (bara lite), tände ljus och drog runt i huset så där som vi gör när barnen inte är hemma.

Idag (söndag) hade barnen dansuppvisning i stan där vi samlades hela högen, mammor, pappor och bonusar, och applåderade de små liven som dansat sin första termin på dansskola och som helt plötsligt är fullfjädrade dansare (nåja).

Energinivån på dansgolvet gick upp och ner kan man säga...
Energinivån på dansgolvet gick upp och ner kan man säga…

På eftermiddagen möblerade vi om i vardagsrummet. Bästa tidsfördrivet en mörk och kall vinterdag.

img_0443img_0445 img_0450

Gilla helgen.

När veckans första dag är fredag

Somrigaste, mest udda veckan på länge. Veckan börjar med fredag. För så är det i vårt varannanveckas liv. Byte på fredag. Det minsta barnet har varit hemma med feber, så jag hämtar hemma hos barnens pappa. Inget konstigt. Bara inte riktigt som det brukar eftersom bytet brukar ske på skolan.

Lördag är en fin dag. Börjar med ett dopp i poolen (passar på eftersom det är sån väldig sommarkänsla). Vi får besök och  fikar tillsammans. Klappar hunden. Pratar.

Sen tar vi en cykeltur till Väla. Eftersom lille har haft feber får han sitta på min pakethållare. Hur farligt kan det vara tänker jag? Det finns ju hjulskydd och han hade bara gnällt hela vägen om vi hade cyklat så det blir jättebra.

Sommarkänslan fortsätter och vi njuter vinden i håret och köper lördagsgodis på Hemmakväll. Alla glada och lyckliga. 10 meter från huset rullar jag långsamt (och då menar jag verkligen långsamt) in i sista svängen och *pang*. Cykeln stannar tvärt och ungen skriker ”jag har fastnat jag har fastnat”.

Han sitter fast med foten i mitt däck. Benet är vridet i en omänsklig vinkel och jag svettas. Lyster upp honom och cykeln för att benet inte ska gå av. ”Det här kommer nog inte sluta bra mamma” gråter han tappert  och håller samtidigt på något sätt tillbaka paniken. Det stora barnet springer till förrådet och jag ber honom hämta en skiftnyckel. I sin egna 8-åriga takt kommer han tillbaka viftandes med en tång av nåt slag och undrar om det går bra. Och det gör det faktistk. Han sätter sig i skräddare på den varma asfalten och jag ryter till honom att hålla i cykeln. Varpå han lyfter på ena handen och håller med typ två fingrar. jag ryter lite till och lilla gråter.

Jag skruvar av skruven som jag tror ska bli vår räddning men ingenting händer. Stora får gå på uppdrag igen och ska denna gången hämta en avbitartång. Jag ser mig om efter grannar att ropa på men ingen så långt ögat eller örat kan nå. Jag lyckas lyfta cykel och barn in på vår uppfart och efter tre försök har storebror äntligen hittat rätt och han knipsar som en superhjälte av en eker och lilla är fri! Han skriker högt av någon slags glädjeblandad panik och håller sig för munnen. Halt-hoppar och ramlar ihop i en hög på marken.

Resten av kvällen går ändå relativt smärtfritt. Efter att ha legat i hängmattan, doppat foten i kallt vatten, ätit upp allt sitt godis och slumrat på soffan är han vid förvånansvärt gott mod och vi bestämmer oss för att avvakta till söndagen för att se hur foten mår då.

När alla vaknat och känt efter ordentligt drar vi trots allt till akuten. Foten är rätt ok, men det blir ändå röntgen och några timmar fram och tillbaka mellan sjukhusets olika avdelningar och kulvertar. Spännande på sitt sätt men kansikte inte vår drömsöndag.

Vid ett tillfälle sätter vi oss utanför sjukhuset och väntar. Vi blundar mot den varma solen och njuter delicatoboll och festis. När blundandet tar slut ser jag något som klättrar i håret på det vackra barnet!

Så. Efter beskedet att foten faktiskt är helt ok, fortsatta skuldkänslor över cyklandet med barnet på pakethållaren och lite sömn i ögonen blir det hem och luskamm. Vi har löss allihop utan sambon.

Men vi klarade trots allt helgen ganska galant…

Måndag ringer skolan och tror att stora har feber. På kvällen spelar han och lillebror fotboll i två timmar och badar i en. Så jag kör på inte feber.

Hyfsat vanlig jobbvecka men ovanligt somrig med lunchlöpning och bad.

Onsdag ringer skolan igen när jag sitter i möte och jag trycker bort samtalet tre gånger eftersom jag inte känner igen numret. Sista gången svarar jag med meddelandet ”kan jag ringa tillbaka om en stund?” Får svaret tillbaka ”ja ditt barn har kräkts”. Mmmm. Världens bästa mamma. Japp! Kommer till skolan och han har ont i huvudet och har kräkts två gånger.

Två dagars VAB blir bonus-kvalitetstid innan nytt byte och ny (varannanveckas)vecka.

Idag är det måndag igen allt det upp-och-neriga från förra veckan känns som bortblåst. Det som var så jobbigt och knasigt mitt i är nästan helt borta nu.

Underligt.