Att skriva om skrivandet

För bara några minuter sedan satt jag och försökte författa en förfrågan, en öppen förfrågan om hjälp att bolla idéer till mitt skrivprojekt. En tanke som slog mig när jag satt och skrev var varför jag egentligen skriver på det här projektet. Varför jag skriver överhuvudtaget. En fråga som jag vet dyker upp hos fler än mig, ganska ofta dessutom.

Jag avslutar för dagen och tänker precis stänga ner datorn. Då hittar jag en skrivövning om att skriva om skrivandet på Debutantbloggen. Passande?

Alltså. Att i valfri litterär stil skriva om det egna skrivandet. Försök att besvara frågorna:

Varför skriver jag?
För vem skriver jag?
Vilka är mina litterära likar?
Vilka villkor och möjlighet har skrivandet för mig?

Att skriva om mitt jag gör jag för mig. I pennan ser jag den jag är, den jag letat efter. Jag skriver för den som undrar om sådant som har med ovisshet att göra. Ovisshet kring jaget. Jag vill att det som är svårt ska kännas enkelt, att det jag vill säga inte går att stänga av. Jag vill skriva tills jag inte undrar mer.

Skriva 6 minuter om dagen

Den 4 september påbörjade jag en utmaning, eller kanske snarare en övning, som gick ut på att skriva 6 minuter om dagen för att få igång en god vana. En vana att skriva. Jag hade tappat lite lusten i mitt skrivprojekt och ville inte tappa skrivglädjen så jag försökte mig på detta för att hålla igång och kanske rent av hitta glöden igen.

Så här gjorde jag.

Jag skapade en Anteckning i Evernote som jag döpte till Skriv 6 min 30 dagar (4 sep – 4 okt). Varje dag tog jag fram min anteckning och började med att skriva dagens datum. Innan jag satte igång klockan bestämde jag mig för inom vilket område jag skulle skriva och när jag startade klockan var uppdraget att flödesskriva i 6 minuter utan att stanna upp. Vare sig mer eller mindre.

Några av de saker som jag upplever som svåra när jag flödesskriver är att inte gå tillbaka och ändra felstavningar och/eller byta ut ord. Ibland lyckades jag, ibland inte. Det är också jobbigt när det står still. Då kan det vara svårt att komma igång och tankarna låser sig liksom. Men för det mesta löste det sig av sig själv och det jag skrev ändrade riktning  och personerna i texten började tänka på något annat eller göra något helt oväntat helt av sig självt. Lite grann en känsla av att det hela skrev sig själv.

Att sluta skriva när klockan ringde efter 6 minuter var också svårt. Vissa dagar gjorde jag så att jag fortsatte för att jag ville känna på flowet. Men känslan av att sluta skriva mitt i en tanke var också oväntat tillfredsställande, eftersom det på något sätt gav upphov till en känsla av att ”jag har mer berättande kvar”, vilket är precis den känsla jag saknat när jag haft skrivtorka. Så det var en bra grej med att alltid sluta efter 6 min.

I alla fall. Den 4 oktober hade jag klarat mig genom övningen och jag har nu i min anteckning 30 stycken minikorta berättelser. Det är minnen från barndomen, möten mellan karaktärer jag arbetat med i mitt skrivprojekt, personbeskrivningar av karaktärer jag hittat på i stunden, beskrivningar av händelser från dagen, berättleser där jag försökt sätta mig in i mina barns perspektiv, drömmar jag drömt och lite annat.

Väldigt givande och rolig övning. Testa om du vill få in vanan att skriva varje dag på ett enkelt sätt. 6 minuter är jättelite men du hinner faktiskt jättemycket. Och känslan är, i alla fall för mig, att jag skriver.

Nu har jag utvecklat övningen och gör så att jag den närmsta veckan ska arbeta 6 minuter varje dag med karaktärerna i mitt skrivprojekt. Det jag skriver då ska endast handla om dem.

Jag undrar vilka de är. Och vad de kommer hitta på!