Vad kan man ha en skrivkompis till?

Skrivkompis. Jag har en skrivkompis.
Jag rekommenderar alla som skriver att skaffa sig en.

Efter att ha gått med i Skriv i somras fick jag (och alla som deltar i programmet) hjälp med att få mig en skrivkompis. Till en början kändes det ganska obekvämt och lite pinsamt. Tanken på att ringa upp någon jag aldrig träffat eller vet någonting om och börja prata skrivande var lite knäpp faktiskt. Vi blev i alla fall en grupp på fyra som började lite trevande med att ge varandra textrespons och det var en superhärlig grupp med enormt mycket energi. Men eftersom det egentligen var skrivkompisar vi skulle bilda så delade vi oss i två par.

Min skrivkompis blev Ina

Och jo, visst är det lite knäppt att ringa upp varandra, säga hej och sen ösa på med prat om bara skrivande. Vi har aldrig träffats och vi känner inte varandra. Egentligen. Samtidigt känns det som att Ina är en person jag verkligen tycker om och kan förstå.

Igår hade vi vårt första möte för året. Innan dess hade vi tagit en paus. Jag kände mig låst efter nanowrimo, skrev inget nytt och visste inte hur jag skulle hantera min icke-skrivande svacka. Därför bad jag om en paus och när jag gjorde det visade det sig att Ina också var lite låg i skrivenergin och att en paus passade henne också.

Nu i efterhand kan jag se att det kanske är just i de där svackorna vi behöver varandra som mest. Det är då vi behöver pushen och någon som hjälper oss att inse att det blir bättre, om en bara vill. Att inte skriva är ju en väldigt naturlig del av att skriva. Kanske ingår det till och med i definitionen av att vara en skrivande person. Det går upp och ner.

I alla fall. Vi tog en paus och under tiden funderade jag väldigt mycket på det här med skrivande. Varför jag skriver, vad jag vill skriva, när och så vidare. Det enda jag kunde komma fram till var att jag skriver. Till och med när jag inte skriver skriver jag på något sätt uppe i skallen) och det vill jag fortsätta med.

Min berättelse, min bok, den ligger vilande just nu men tankarna kring den lever ändå och så länge jag skriver på annat känns det som om jag också ger näring till min bokidé. Jag bakar den liksom konstant ändå.

Under pausen bestämde vi oss för att återkoppla till varandra i början av januari, för att bestämma hur vi skulle kunna fortsätta med vårt skrivkompissamarbete. Under tiden hade vi sporadisk kontakt via whatsapp och mail. Ingen av oss verkade skriva så väldigt engagerat under den här perioden men ett litet sms med pepp eller avreaktion fungerade utmärks som kanal att avreagera sig på. Utifrån det kom jag på idén med att det kanske är det vi ska ha varandra till. Också. Att prata om våra texter, hur långt vi kommit, hur härligt det är att skriva och så vidare är en fantastisk kraftkälla, men när ingenting händer, inte en enda rad eller bokstav blir till något mer, vad gör man med en skrivkompis då?

Förslaget blev, ordagrant: Att kunna ”kräka av sig” när det går trögt.
Men också att prata texter och andra saker som rör skrivande som tidigare. Och när vi hade vårt möte häromdagen kändes det jättefint!
Som att prata med en gammal vän samtidigt som att börja om på något helt nytt.

Så här ser upplägget skrivkompis ut just nu

Nu är planen att höras av en kväll varannan vecka. Inför ”mötet” skickar vi text (om vi har något vi vill ha hjälp med) men vi har också bestämt att det vi vill fokusera på just nu är inspiration. Saker som inspirerar oss att komma igång och att fortsätta och att hitta våra sätt att våga och inte ge upp. Inte bara saker som är fokuserade kring själva texten. Utan även typ lästips, poddar, tankar, reflektioner, känslor och så vidare. Vi fortsätter också skicka meddelanden till varandra på whatsappen mellan våra möten om det är något vi vill bolla.

Tidigare har vi pratat utifrån tre frågor som Ina tidigare hade jobbat utifrån i sitt skrivande:

  1. Vad har du gjort på ditt skrivprojekt denna vecka? Gör en punktlista.
  2. Vad har du lärt dig? Vilken är din viktigaste lärdom från denna vecka? Skriv ner den i 2-3 meningar.
  3. Vad ska du göra härnäst? Gör en punktlista över det du ska göra under kommande skrivvecka.

Vi har inte pratat om de tre punkterna men jag tänker mig att vi skulle kunna fortsätta tänka kring dessa inför våra möten, men med tilläget:

4. Jag har inte skrivit något alls och har ingen plan för hur jag ska fortsätta. Hjälp mig!

Pepp och några frågor om skrivkompisar

Nu är jag riktigt pepp på detta! Heja, heja. Och förresten, ett skrivtips för dig som vill logga ditt skrivprojekt är att nanowrimo.org har introducerat en goal tracker där du kan sätta mål för och logga ditt skrivprojekt även nu efter november månad.

Hur arbetar du med din eller dina skrivkompisar?
Och vilka tips har du till den som vill testa? Var kan man hitta en skrivkompis, hur lägger man upp arbetet och vad är det bästa med att ha en skrivkompis?

Att prata skrivande med andra skrivande människor

Igår hade jag mitt andra samtal med min nya skrivkompis. Så här gjorde vi.

Innan samtalet svarade vi båda på tre frågor om vårt eget skrivande och skickade till varandra. De tre frågorna hade min skrivkompis arbetat med tidigare. Jag tror det var på en skrivkurs och vi tyckte att det var ett bra sätt att få igång varje samtal.

Frågorna handlar om:

  1. Vad man skrivit den senaste veckan?
  2. Vad man lärt sig?
  3. Vad man ska göra som nästa steg?

Utifrån hur vi svarat på frågorna är det lätt att komma på relevanta saker att prata om. Det blir ett underlag för att ställa nyfikna frågor, peppa varandra och hjälpa till att se ens eget skrivande från ett annat perspektiv. Det är också ett bra verktyg för att kunna gå tillbaka och fråga om saker som vi pratat om vid tidigare samtal som är nyfiken på. Och det är sjukt peppande att någon frågar om hur det gått med ”den där karaktärerna du testade förra gången” eller ”hur gick det med den där idén du fick mitt i natten”.

Så här tycker jag om att ha en skrivkompis.

  1. Så häftigt att prata skrivande med andra som skriver.
  2. Coolt att kunna prata i över en timme med en person jag egenligen inte känner och ändå få ut så enormt mycket av det.
  3. Lite jobbigt att hitta tid och känna sig motiverad att ”arbeta” på fritades. Men det är lite som att träna eller springa. Du ångrar dig aldrig efteråt och du får en enorm boost och lite som en adrenalinkick efteråt.
  4. Bra grej helt enkelt.

Just nu har jag svårt att skriva på mitt projekt. Istället gör jag en grej där jag skriver 6 minuter per dag. Vad som helst. Flödesskriver och slutar direkt efter de 6 minuterna. Fick tipset via Skrivradion och Skriv!

Den 4 oktober har jag skrivit 6 min per dag i 30 dagar (om jag lyckas och det ska jag!) och då tänker jag att det är dags att jag bestämmer mig. För om jag ska fortsätta på mitt skrivprojekt eller inte. Och vad jag ska skriva på om jag inte fortsätter med projektet. Men fram till dess är det 6-minutersgrejen som är grejen. Men efter gårdagens samtal kliar det faktiskt i fingrarna lite mer än innan. Det är en skön känsla.