Hjälp. Jag har inte skrivit… nu igen

Skriva.

Jag tänkte att jag skulle skriva. Lite eller mycket eller i alla fall nåt. Nu när det äntligen blev helg. Jag hade två dagar utan planer. Inga barn hemma i huset och hoppet sa att nu ska det ske. Nu kan jag äntligen hinna med att skriva.

Lördag gick. Vi åkte ut i naturen och promenerade. Lyssnade på bäcken som rann genom isen. Fotade trädstammar, vårtecken och varandra. Vi gick bredvid varandra och jag fick hålla honom i handen. Min kärlek. Jag blev åksjuk i bilen. Vi åkte hem och låg på soffan. Glömde äta mat.

I ett tappert försök öppnade jag ett dokument. Skrev några ord om saker som dök upp. Kände att det kanske är det jag vill skriva om. Tittade inte åt det andra. Det som jag egentligen skulle skriva på.

Inga ord att räkna.

Vi tittade på play och sen hade dagen gått.

Det blev söndag. Jag hade kunnat sätta mig på morgonen precis som jag hade kunnat på lördagen. Men det var skönt att sova. Vi gick till stallet och pratade med hästarna. Sen kom det gäster. Dagen gick och den var fin. Vi gick på museum, tittade på konst, pratade. Sen åt vi semla. När kvällen kom somnade jag på soffan.

Och nu är det måndag igen. Snart.

Men en dag ska jag. Och jag vet att det inte händer förrän jag gör det.
Och det är bara jag som kan få det gjort.

Hur gör du för att få det gjort? Skrivandet alltså.

Vad kan man ha en skrivkompis till?

Skrivkompis. Jag har en skrivkompis.
Jag rekommenderar alla som skriver att skaffa sig en.

Efter att ha gått med i Skriv i somras fick jag (och alla som deltar i programmet) hjälp med att få mig en skrivkompis. Till en början kändes det ganska obekvämt och lite pinsamt. Tanken på att ringa upp någon jag aldrig träffat eller vet någonting om och börja prata skrivande var lite knäpp faktiskt. Vi blev i alla fall en grupp på fyra som började lite trevande med att ge varandra textrespons och det var en superhärlig grupp med enormt mycket energi. Men eftersom det egentligen var skrivkompisar vi skulle bilda så delade vi oss i två par.

Min skrivkompis blev Ina

Och jo, visst är det lite knäppt att ringa upp varandra, säga hej och sen ösa på med prat om bara skrivande. Vi har aldrig träffats och vi känner inte varandra. Egentligen. Samtidigt känns det som att Ina är en person jag verkligen tycker om och kan förstå.

Igår hade vi vårt första möte för året. Innan dess hade vi tagit en paus. Jag kände mig låst efter nanowrimo, skrev inget nytt och visste inte hur jag skulle hantera min icke-skrivande svacka. Därför bad jag om en paus och när jag gjorde det visade det sig att Ina också var lite låg i skrivenergin och att en paus passade henne också.

Nu i efterhand kan jag se att det kanske är just i de där svackorna vi behöver varandra som mest. Det är då vi behöver pushen och någon som hjälper oss att inse att det blir bättre, om en bara vill. Att inte skriva är ju en väldigt naturlig del av att skriva. Kanske ingår det till och med i definitionen av att vara en skrivande person. Det går upp och ner.

I alla fall. Vi tog en paus och under tiden funderade jag väldigt mycket på det här med skrivande. Varför jag skriver, vad jag vill skriva, när och så vidare. Det enda jag kunde komma fram till var att jag skriver. Till och med när jag inte skriver skriver jag på något sätt uppe i skallen) och det vill jag fortsätta med.

Min berättelse, min bok, den ligger vilande just nu men tankarna kring den lever ändå och så länge jag skriver på annat känns det som om jag också ger näring till min bokidé. Jag bakar den liksom konstant ändå.

Under pausen bestämde vi oss för att återkoppla till varandra i början av januari, för att bestämma hur vi skulle kunna fortsätta med vårt skrivkompissamarbete. Under tiden hade vi sporadisk kontakt via whatsapp och mail. Ingen av oss verkade skriva så väldigt engagerat under den här perioden men ett litet sms med pepp eller avreaktion fungerade utmärks som kanal att avreagera sig på. Utifrån det kom jag på idén med att det kanske är det vi ska ha varandra till. Också. Att prata om våra texter, hur långt vi kommit, hur härligt det är att skriva och så vidare är en fantastisk kraftkälla, men när ingenting händer, inte en enda rad eller bokstav blir till något mer, vad gör man med en skrivkompis då?

Förslaget blev, ordagrant: Att kunna ”kräka av sig” när det går trögt.
Men också att prata texter och andra saker som rör skrivande som tidigare. Och när vi hade vårt möte häromdagen kändes det jättefint!
Som att prata med en gammal vän samtidigt som att börja om på något helt nytt.

Så här ser upplägget skrivkompis ut just nu

Nu är planen att höras av en kväll varannan vecka. Inför ”mötet” skickar vi text (om vi har något vi vill ha hjälp med) men vi har också bestämt att det vi vill fokusera på just nu är inspiration. Saker som inspirerar oss att komma igång och att fortsätta och att hitta våra sätt att våga och inte ge upp. Inte bara saker som är fokuserade kring själva texten. Utan även typ lästips, poddar, tankar, reflektioner, känslor och så vidare. Vi fortsätter också skicka meddelanden till varandra på whatsappen mellan våra möten om det är något vi vill bolla.

Tidigare har vi pratat utifrån tre frågor som Ina tidigare hade jobbat utifrån i sitt skrivande:

  1. Vad har du gjort på ditt skrivprojekt denna vecka? Gör en punktlista.
  2. Vad har du lärt dig? Vilken är din viktigaste lärdom från denna vecka? Skriv ner den i 2-3 meningar.
  3. Vad ska du göra härnäst? Gör en punktlista över det du ska göra under kommande skrivvecka.

Vi har inte pratat om de tre punkterna men jag tänker mig att vi skulle kunna fortsätta tänka kring dessa inför våra möten, men med tilläget:

4. Jag har inte skrivit något alls och har ingen plan för hur jag ska fortsätta. Hjälp mig!

Pepp och några frågor om skrivkompisar

Nu är jag riktigt pepp på detta! Heja, heja. Och förresten, ett skrivtips för dig som vill logga ditt skrivprojekt är att nanowrimo.org har introducerat en goal tracker där du kan sätta mål för och logga ditt skrivprojekt även nu efter november månad.

Hur arbetar du med din eller dina skrivkompisar?
Och vilka tips har du till den som vill testa? Var kan man hitta en skrivkompis, hur lägger man upp arbetet och vad är det bästa med att ha en skrivkompis?

Förberedelser inför #NaNoWriMo

Jag har tidigare bara hört talas om det lite flyktigt.
National Novel Writing Month – 50 000 ord på 30 dagar #NaNoWriMo.

Efter att jag jobbat på med mina karaktärer hände inte så mycket i mitt skrivande. Eller snarare hände ingenting. Karaktärerna hade fått liv, men vad gör väl det när jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Jag hade helt enkelt kört fast och för att komma igång och skriva igen kände jag att jag verkligen behövde en idé som jag trodde på. Min tidigare bokidé kom till i somras när jag gick med i Skriv! och har hela tiden känts lite krystad. Därför ville jag börja helt om och köpte en kurs som heter Hitta min bokidé.

Kursen tog ett par dagar att genomföra och under dessa dagar har jag ägnat mig åt att skapa en mängd olika listor och mindmaps med drömmar, tankar, erfarenheter och kunskaper. Jag har svarat på frågor och gjort olika hållbarhetskontrollövningar. Jag har använt mig av färgglada överstrykningspennor och jag har köpt en ny mapp där jag förvarar alla mina ”Min bokidé”-anteckningar. Jag har ritat, skrivit och tänkt så det knakar.

Och nu är jag färdig med kursen. Det var riktigt spännande och jag lyckades skrapa fram några helt nya bokidéer som jag verkligen skulle vilja skriva(!) och efter ett dygn i lagom vånda har jag nu valt EN av idéerna. Eftersom detta nu sammanfaller med att november börjar om två dagar tänker jag att detta ska bli min novemberutmaning i #NaNoWriMo.

Som en del av både kursen och #NaNoWriMo får man rådet att berätta för folk om sitt mål. Så nu gör jag det. Och sen är det väl bara att köra antar jag.

img_0266

 

Lek med karaktärer

Efter att jag avslutade mina 30 dagar av Skriva 6 minuter om dagen ville jag inte riktigt släppa formen för jag tyckte den förde så mycket intressant med sig. Jag ville inte heller bara låta det hela fortsätta, eftersom jag såg en risk med att det hela då skulle mjölka ur sig själv helt.

Samtidigt står mitt bokprojekt väldigt stilla. Jag har tre huvudkaraktärer som lite grann byter skepnad och syfte fram och tillbaka. Just nu känns väldigt lite med dem riktigt rätt. Jag tog fram papper och penna och började skissa på mina karaktärer. Hur jag tänkte mig att de såg ut och hur deras olika drag kanske visade sig i olika attribut. När jag ritat de tre slog det mig att det fanns fler karaktärer som kanske kunde få plats (på pappret/i berättelsen/i mitt huvud). Så jag ritade några till.

Sen startade jag en ny anteckning som jag kallade Lek med karaktärer med planen att skriva 6 minuter varje dag, precis som tidigare, och att under de 6 minutrarna helt ägna mig åt att låta olika saker hända med mina karaktärer.

Det är faktiskt jättespännande! Nu har det helt plötsligt dykt upp typ fyra nya karaktärer. De har träffat på de tre ”ursprungliga” karaktärerna på olika sätt och några har träffat varandra. Någon har jag bara ett namn på och några ligger på lut som syskon eller kompisar till någon.

En karaktär som kommit in och tagit ganska mycket plats är en som jag skrev rätt mycket om innan jag gick in i bokprojektet i somras. Det är en person som är ganska nära mig och när jag började låta henne komma in och möta de andra karaktärerna skapades en massa miljöer och bilder i mitt huvud (nära mig, där jag växte upp) och det blev genast väldigt enkelt att skriva.

Hon i sin tur har stött på helt andra karaktärer och det börjar hända saker som jag kanske måste fortsätta dra i.

Apropå vinsterna med att låta en karaktär vara just nära en själv så läste jag inlägget Det nära av Karl Modig på Debutantbloggen nu ikväll och utifrån det känns det ganska aktuellt att låta den här karaktären komma in ännu mer i projektet.

Jag har sagt att jag ska fortsätta att bara ”leka” med karaktärerna veckan ut. Sen får vi se vad som händer.

img_0772
En nyfiken en som kikar fram bakom luggen. Hon har torgvantar också!

En sida är en sida mer än noll sidor

Jag har börjat skriva!

För ett par veckor sedan gick jag som jag tidigare sagt med i Skriv! Och har tack vare det börjat formulera mig. Jag har valt en bokidé och försökt att komma igång på riktigt. Jag tvivlar starkt på min idé men tänker att det får gå ändå. Poängen med Skriv är för mig bland annat att komma in i att få en skrivande livsstil och jobba mot målet att skriva en bok. Det är många delar i det arbetet som jag inte känner till och jag har nu fått känna på några av dem. Därför fortsätter jag trots att jag inte riktigt vet om min idé håller. Tänker mig att själva planen kan jag ändra efterhand och jag vill i alla fall testa på vad som egentligen passar mig bäst, typ bara skriva eller göra en meganoggrann plan att följa.

Jag hörde någonstans att allt du skriver kommer hur som helst alltid vara skrivet. Jobbet är gjort. Lite så känner jag. Jag vill skriva och om jag skriver så har jag skrivit. Bra så.

Sex saker som fört mig framåt i mitt skrivande

Eftersom jag känner mig så nöjd med att jag faktiskt tar mig framåt vill jag gärna dela med mig lite av vad jag gjort hittills.

  1. Jag gick med i Skriv! och har genom det fått en skrivgrupp
  2. Jag började med att välja EN av mina idéer vilket betyder att jag istället för att sitta och tänka på och skriva på och planera för två-tre bokidéer lägger jag allt fokus på EN sak.
  3. Jag skrev ett kort synopsis och delade med mig av till mina nya skrivkompisar (kännu väldigt konstigt att lämna ifrån sig något som är så mycket bara i sin linda men jag väntar spänt på feedback som sker på onsdag när vi har vårt första ”möte”).
  4. Jag ville komma igång och skriva vad som helst och började flödesskriva en text som blev starten på en Prolog. Så fort jag började skriva kände jag att jag fick ett grepp om en av huvudpersonerna och fick lite mer tankar om vad jag behövde bygga ut med.
  5. I synopsis byggde jag därför på med en ungefärlig innehållsförteckning för att kunna se den dramaturgiska kurvan framför mig.
  6. Fortsatte efter det att skriva på Prologen för att få bättre grepp om ytterligare en av huvukaraktärerna.

Och nu har jag skrivit två sidor som jag i mitt bokdokument kallar Prolog. Ha! Jag har börjat.