Nytt år. Nya mål. Snart.

Det börjar närma sig ett nytt år. Och jag tycker väldigt mycket om nästan allt som är nytt och har inför 2017 börjat fundera på vilka mål jag skulle kunna sätta för mig själv. Sen jag började sätta mål för mig själv har jag märkt att saker och ting faller på plats lite lättare och att allt liksom blir lite bättre.

Förra året satte jag upp tio mål som jag nu, när jag började fundera på nya, hittade bland buntar och anteckningar. När jag såg mina mål framför mig kunde jag se att jag (förvånansvärt nog) faktiskt haft de med mig någonstans i bakhuvudet under året fastän jag samtidigt verkar ha förträngt de helt. Och eftersom jag helt glömt att göra det under året känner jag att, innan jag kan sätta upp de nya målen, behöver utvärdera de gamla.

ÅRET 2016

1. Upptäcka minst ett nytt resmål

Ja. Vi åkte till Mallorca med mina föräldrar och med barnen, vilket var mer att upptäcka än vad jag föreställde mig. Vi var i och för sig ganska stillsamma och höll oss mestadels på stranden och i närheten av hotellet. Men jag och Sebastian fick också en heldag för oss själva med bil i bergen då vi verkligen tog oss tid att upptäcka.

Sen får vi inte glömma Karlskrona.
Nytt – check. Resmål – njae – men, check. Upptäcka – check!

2. Njuta av att vara i naturen

I början av året sprang jag ganska mycket, men någon gång under sommaren stannade det av. Lite småskador, förkylningar och allmänt dålig motivation på det gjorde inte saken bättre. Men en sak som löpningen verkligen gett mig är att jag längtar efter luft och natur mer nu än tidigare. Jag är ute och jag njuter. Jag suktar efter lunchpromenaden och väljer ute framför inne betydligt oftare än tidigare. Och naturen gör mig gott. Allra helst den ”riktiga” naturen och långpromenader längs Skåneleden och naturreservat lite här och var har guldkantat kvällar och helger under året. Kopparhatten, Svedberga kulle, Småryd, Domstens strand, Glumslövs backar, Järavallen, Svartedalen… några som fastnat i mitt hjärta.

3. Testa ett nytt äventyr, som exempelvis åka höjdbanan

Jag vet inte riktigt vad jag menade med höjdbanan men jag har i alla fall varit på Kungsbygget och åkte zipline. Det var kul!

4. Åka skidor eller snowboard minst en gång

Heja Vallåsen. Den gamla snowboarden åkte fram, jag tror det var den sista helgen med snö. Det blev några åk och att ramla runt i snön är verkligen som balsam för kropp och knopp.

5. Upprätthålla en plan för löpning och träning

Vad ska man säga. Nej. Det har inte gått så bra. Jag har försökt göra och följa ett antal olika planer och ibland gick det väldigt bra men mestadels bara trögt. En sak som jag reflekterat över är att det många gånger känts som att det är alla appar och löparklockor som springer och inte jag. Därför var det skönt att sluta med program i runkeeper men också knasigt eftersom det blev att jag slutade nästan helg. Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill med min löpning och funderar på att inför 2017 istället sätta rörelsemål och inte bara löpning. Apropå appar och klockor så skaffade jag mig en apple watch i slutet av sommaren och den hjälper mig i alla fall att hålla en hyfsad standard på det dagliga rörelsemålet men det kan bli sååååå mycket bättre.

6. Springa ett längre lopp än tidigare

2016 blev året då jag sprang Göteborgsvarvet! vilket fortfarande känns helt magiskt. Det räcker med det.

7. Prioritera mina vänner

Här vet jag inte riktigt vad jag skulle prioritera mina vänner framför. Ovänner? Hm…

8. Läsa böcker

Jag började läsa och låna och köpa och skriva. Allt på en gång och jag är så oerhört glad att jag läser igen. Jag skulle kunna göra långa listor och utläggningar om hur människor (karaktärer) i böcker påverkar mig och hur jag blir lite ledsen varje gång jag fantiserar om hur en huvudperson ur en gammal bok mår eller vad hen hittar på och sen kommer på att personen ju inte finns på riktigt!

9. Skratta utan att begränsa mig om något är roligt

Ja. Jo. Kanske inte riktigt. Jag har träffat de som kan skratta värre. Men jag har skrattat mer än på länge, särskilt sen jag bytte avdelning på jobbet och fick ett helt team att hänga med om dagarna. Tummen upp för kollegor man kan skratta med.

10. Krama mina barn

Det låter kanske dumt och självklart, men ibland glömmer jag faktiskt bort hur positivt närhet och kärlek påverkar en. Jag har använt detta lite som en strategi. Min yngsta har en tendens att bli väldigt arg och ju mer han skriker desto mer skriker jag och desto mer skriker han. Jättedumt och väldigt icke-konstruktivt. Därför började jag att testa att låta honom vara arg, säga att det är okej men att det kan vara bra att försöka lugna sig lite. Kanske det till och med skulle hjälpa att bara vara arg och samtidigt kramas. Och sen fortsätta prata.

Det funkar faktiskt! Det som ibland kan vara svårt det är att komma ihåg det.
Kärlek.

Lässtruktur med hjälp av just-nu-enkät

En av alla bloggar om böcker och läsning som jag följer är Enligt O. Ett bra tips jag fick från hennes blogg är att göra en Just-nu-enkät för att få struktur i läsningen, vilket är precis vad jag behöver. Jag har massor med olästa pocket i bokhyllan, som alltid en stor hög låneböcker men jag vet inte med vilken jag ska börja, en lång att-läsa-lista i mobilen och några utspridda påbörjade böcker lite här och av i hemmet.

Så här kommer den.

Vid sängen: På pallen bredvid sängen ligger Lilla sparvel av Barbro Lindgren, fantastiskt ur ett barns perspektiv (på riktigt) om världen och hur ofattbar den kan vara. Under den boken ligger Liksom helt magiskt – 12 berättelser av Mårten Sandén. Jag läser gärna barn och ungdomsböcker, dels för att jag tycker det är bra läsning såklart men också för att det är pepp i mitt skrivande. För jag försöker ju liksom skriva en berättelse för barn och unga, typ.

På hyllan ovanför sängen: Ligger novellsamlingen Het, för om man ska läsa en novellsamling som heter Het borde man väl försöka gömma den lite någonstans i sovrummet. Ärligt, roligt och härligt om sex och unga. Önskar jag hittat den när jag själv var tonåring. På hyllan ligger också Stalker av Lars Kepler. Jag har lånat den av en kompis men är tveksam till om jag kommer våga läsa. När jag lånade den sa hon ”men det förstås…du bor ju i hus. Läs när din kille är hemma!” Sen dess ser jag skuggor i trädgården och känner mig olustigt oensam de få gånger jag faktiskt är ensam i hemmet.

På soffbordet: Ligger just nu senaste numret av Runners world och inspirerar ytterst lite till höstlöpning. Lite för lite men ändå mer än om den inte legat där alls.

På byrån i hallen: Ligger Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad och blir läst lite här och var vid väl valda tillfällen. De korta kapitlen lämpar sig bra när man måste vänta på någon som ska ta på sig skor eller hämta något hen råkar glömma på sitt rum precis när alla är redo att gå. Den är också jättebra när man vill skratta lite.

I (hand)väskan: Låg fram till förra veckan Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant. Sjukt imponerande skrivet, berättat, påhittat. Verkligt inspirerande och får mig att vilja skriva men framför allt leva.

I öronen: Jag har precis börjat lyssna på Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn i Kapitel – i dina lurar (SR). Hittills har jag hunnit skratta högt flera gånger, minnas mitt 15-åriga jag som extremt bitterljuvt och rodna å Emanuel Kents vägnar.

På läsplattan: Jag läser inga böcker på plattan. Där läser jag bloggar och nyheter. Favvobloggar denna vecka Anna skriver under och Fredrik Backman.

Läser jag lite då och då: Blod är tjockare än vatten av Astrid Trotzig. För mig som adopterad är igenkänningen i den här boken skrämmande. Jag har läst boken över väldigt många månader, men jag vill liksom inte att den ska ta slut. Just nu ligger den på en hylla i mitt badrumsskåp.

Bokklubbsböcker: Är tyvärr inte med i någon bokklubb. Någon i Helsingborg som vill starta bokcirkel så ring mig!

Längtar jag efter att få läsa: Efter att ha läst en intervju med Alex Shulman i HD i morse längtar jag efter att läsa Glöm mig som är en biografi om att leva med en alkoholiserad mamma.

3 andra böcker i min att-läsa-hög:  In i labyrinten av Sigge Eklund, Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist. Bland många. Många.