Starta en skrivargrupp eller ett skrivcafé

Förra veckan deltog jag i en författartimme på webben med Veronica Grönte från Författarskolan. Veronica håller många olika kurser som jag läst om men detta var den första jag deltog i. Det var jag och fem andra personer som deltog och på en timme samlade jag på mig massor av skrivtips, både baserat på mina egna frågor men också de andra deltagarnas.

Utifrån våra frågor pratade vi med vägledning av Veronica om hur man kan skriva dramaturgiskt, hur man kan tänka för att få till en bra början på sin bok, hur man kan tänka för att skriva en blandning mellan fiktivt och självbiografiskt, vilka verktyg som finns för att arbeta med sina karaktärer och så vidare och så vidare.

Det var ett toppenbra möte och jag gillade formen att träffas. Därför har jag, för att komma igång med och för att hålla igång mitt skrivande, nu bestämt mig för att jag vill starta en skrivargrupp eller få igång ett samarbete med en skrivkompis. Jag har funderat på detta sedan jag började skriva igen och många av de poddarna jag lyssnar på pratar om skrivkurser, grupper, skrivresor och annat. Visserligen skulle jag vilja göra allt det där men jag tror mycket på det där med en skrivargrupp. Jag tror lite extra på detta nu efter webbmötet förra veckan i samband med att senaste numret av Skriva #3 damp ner i brevlådan. I tidningen finns ett superbra reportage om att starta skrivargrupp 🙂

Jag har frågat runt i en del olika forum och grupper och det verkar finnas ett intresse för detta hos fler. Jag har också varit i kontakt med biblioteket för att fråga om man kan få använda sig av lokal hos dem och det verkar inte vara några konstigheter.

Utifrån det har jag två förslag:

  1. Vid ett första ”öppet möte” får alla som är intresserade komma för att diskutera och workshopa kring hur man skulle vilja att en skrivargrupp såg ut. Utifrån det är förhoppningen att olika konstellationer ska kunna skapas. Någon kanske hittar en ny skrivkompis, ett gäng kanske startar en mindre grupp medan en annan kanske bara går hem nöjd och glad med en bunt fin fina skrivtips.
  2. Tillsammans med biblioteket ordnas ett antal öppna Skrivcaféer. Eventuellt med olika teman eller någon föreläsare, kanske i samband med en författarkväll. Varje deltagare utgår från sitt eget skrivprojekt och tar med sig ett par frågeställningar varje gång som hen vill ha hjälp med. Det är upp till deltagarna att skapa innehåll och diskussioner och är därför beroende av hur många som kommer.

Vad tycker du om Skrivargrupp och Skrivcafé? Kommentera gärna eller skriv till mig om du har tankar. Bor du i närheten av Helsingborg kanske du vill vara med och ordna något tillsammans med mig?

Om du också är intresserad av att komma igång med ditt skrivande men inte riktigt vet vad som passar dig bäst, tipsar jag dig att lyssna och läsa enligt nedan så kanske du kan få några idéer som passar dig.

Läs- och lyssnatips för dig som vill skriva

Kreationslotsen och Jeanette Niemis podcast Skrivradion har många bra och inspirerande avsnitt. Om du vill komma igång med att skriva en bok rekommenderar jag att du lyssnar på miniserien i tre delar som handlar om att skriva en bok:
#019 Skrivradion: Din bokidé – behandla den med respekt
#020 Skrivradion: Skriva bok – en process
#021 Skrivradion: Skrivprocess – det som hindrar dig

Författarpodden med Agnes Hellström och Frida Skybäck som delar med sig av ”allt du behöver veta för att bli utgiven” och lite till. Jag som nybörjare gillar särskilt avsnitten #3: Skrivprocessen del 1 och #4: Skrivprocessen del 2.

Så gör jag: Konsten att skriva av Bodil Malmsten. En fantastisk bok som gett mig massor med tankar och idéer om skrivande och får mig att vilja skriva som jag skriver. Inte som någon annan. Boken är en handbok samtidigt som det är en underhållande berättelse.
Skrivandet är inget yrke; det är något som den med lusten att skriva och viljan att göra det inte kan låta bli. – ur Så gör jag, Förordet

Författarskola.se och Veronica Grönte erbjuder bland annat en mängd olika kurser samt har ett bra nyhetsbrev. På sidan kan du hitta välformulerad och bra information om exempelvis dramaturgi, biografi, enneagrammet som verktyg för att arbeta med karaktärer med mera.

SkrivarSidan – för dig som skriver av Iréne Svensson Räisänen samlar skrivtips och övningar, erbjuder kurser, samlar skrivartävlingar med mera. Skrivarsidan har ganska mycket fokus på dikter och poesi, bland annat finns Diktskola i flera olika delar och även Poetpodden.

Min nya skrivrutin – om att skapa en ny vana

Dagboksskrivande, att lägga märke till saker och ett försök till att skriva en novell.

För en vecka sedan ungefär skrev jag om ett sätt att försöka skapa mig en ny vana. En vana att komma igång med skrivande och en vana för att få ur mig lite av allt det där som vill ut och som måste komma ut. Tanken var att gå upp på morgonen och skriva. Skriva ungefär 10 minuter varje dag. Det skulle bli min nya skrivrutin.

För ungefär en månad sedan började jag skriva dagbok (igen) men kände att jag inte riktigt visste när jag skulle hinna med det. Därför blev detta en bra förlängning på det. Jag tog de 10 minuterna på morgonen till att skriva dagbok.

Allt ihop har visat sig vara jättebra för mig. För mitt skrivande. Jag har skrivit någonting varje dag. Ibland inte mer än 2 minuter och ibland en timme eller mer. Poängen är att det blivit något varje dag och det har startat en process i mig som jag gillar. Min nya skrivrutin hjälper mig att förstå mina tankar. Uttrycka saker som annars bara flyger runt i huvudet och inte går att ta på. Genom att skriva ner och samla tankarna blir känslan av att det är stressigt eller mycket att göra betydligt enklare att hantera. Jag kan se att det i själva verket inte rör sig om så mycket som känslan säger.

Det hjälper mig också att komma ihåg saker. Dels för att min nya skrivrutin är på morgonen och det är då jag har som mest saker i huvudet som jag vill komma ihåg. Men också för att, som jag sa, saker jag vill göra blir mer konkreta när jag skriver ner dem än när de bara flyger runt i huvudet.

Ibland är det förstås svårt att sätta sig ner direkt på morgonen och bara börja skriva. Men de gångerna har jag gjort så att jag skrivit bara just det jag tänker eller vad som helst annat som dyker upp i huvudet.

En morgon blev det helt enkelt bara:

Jag fryser.

Och ett par andetag senare kom:

Allt jag vill göra samlar sig inom. Kommer snart med kraft. Boken, texterna, musiken och bilderna. En dag kommer de. 

Eftersom skrivandet har satt lite fart på grund av min nya vana så har jag gett mig själv ytterligare ett par utmaningar.

Today I noticed… Det första tillägget var att jag började skriva om saker jag lade märke till. Idén fick jag från Creative Writing for all: 10 days to a Daily habit – en videokurs på Skillshare (26 min). Det roliga med det är att jag tack vare det kan se att jag börjat göra just det. Lägga märke till saker. Jag har blivit mer medveten om hur saker känns, låter, ser ut, luktar och så vidare och det är ett enkelt sätt att börja skriva om saker med en annan utgångspunkt.

Jag har också börjat skriva på min första novell(!) Tack vare min nya skrivrutin blev jag sugen på att skriva ännu mer och började fundera på det där med att skriva noveller. Ett Google-sök senare hade jag hittat tips på ett antal Novelltävlingar (Anna Hellqvist – om skrivande och sociala medier). På listan hittade jag en tävling som lockade mig direkt: Picknickfestivalens Novellskrivartävling. Undantagsregeln i tävlingen är att Göteborg ska nämnas någon gång i novellen och utifrån de frågeställningar man kan välja mellan att använda som utgångspunkt fick jag direkt en idé!

Och det blev faktiskt en liten berättelse. Det finns en del att fila på förstås. Men just nu är jag bara så himla glad att det kom något. Känslan att vilja skriva känns faktiskt så sjukt mycket bättre när det faktiskt kommer något skrivet ut ur fingrarna än när allt bara är flyger runt i huvudet.

Nöjd.

 

min älskade

Du ser mig utanpå och i.
Du ser vem jag är, vem jag vill vara
och varje tanke som är i vägen för det.

Jag ser ditt mörker och din glädje.
Oron i din blick.
Jag ser din styrka och i samma ögon kan jag känna din längtan
och hur du ibland söker efter något att tvivla på.

Du vet jag tänker tvillingsjäl.

Med dig vill jag göra allt.
Jag vill flyga där uppe.
känna luften lyfta och ge mig tårar i ögonen.
Ta djupa andetag och landa på nya platser.

Platser där vi kan vara stilla
tills vi tröttnar och vill flyga mer.

Jag längtar till resten av världen och till hemma med dig.

Den här dikten blev till när förälskelsen började förändras men kärleken fanns kvar. En ny känsla i mig som gjorde mig rädd. Med känslorna utanpå är kärleken till dig det finaste jag vet.

 

Långfredagslångsamhet

Jag vaknar tidigt som vanligt. Vänder mig om, en två tusen gånger. Kollar mobilen. Facebook, Twitter, Instagram. Facebook igen. Funderar på om jag ska gå den där promenaden. Ååå jag känner för att promenera längs fälten i diset. Kanske se solen gå upp. Vakna till liv. Jag ska gå en promenad… Snart.

Ligger så ett tag och funderar på resten av dagen. Vi skulle skrubba altanen. Jag ska baka bröd och kaka till festen i morgon. Eller fest kanske är att ta i. Bjudning är nog mer det rätta ordet. Föräldrar, barn, plastsyskon, bonusföräldrar kommer hit och firar påsk! Mamma och Björn ska testa ”nya” gästrummet. Barnen kommer hem från sin pappa.

Skala potatis, fixa laxen och pajen (fast det gör ju faktiskt mamma!), påskäggsjakt, köpa öl och vin gjorde vi igår, dricka utan alkohol – check! Vad mer har jag glömt?!

Jag ska gå en promenad.

– God morgon finis…

De härligaste orden att höra. Jag ligger kvar lite till. Kollar Facebook. Undrar varför det inte har hänt nåt kul sen sist.

Väntar på att hjärtat ska vakna till liv för att känna hans kropp. Värme. Han sover igen.

Nu går vi upp. Jag ska gå en promenad. Drar upp rullgardinen.

Det är ju helt blött ute! Vad är det? Det regnar. Varför regnar det?

Jag sätter mig i fåtöljen med fötterna på fotpallen. Läser ett par kapitel. Skönt.

Vi bakar halvfärdigt morgonbröd i ugnen, äter frukost och lyssnar radio. Dricker massa juice. Redo för en lång, härlig fredag.

På väg mot Göteborgsvarvet

Innan jul anmälde jag mig till Göteborgsvarvet. I smyg kan man säga. Planen var från början att ingen skulle få veta att jag anmält mig. Jag skulle träna för mig själv för att sedan helt magiskt springa varvet utan att någon förväntade sig det.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med motivation. Yttre motivation av andra gör att jag sätter press på mig själv och går nästan direkt in i väggen. Men även min egen inre motivation är svår att förstå sig på.

Om jag bestämmer mig för något, då är det det som gäller. Ända tills det inte gäller längre. Och det är det som är det svåra. Om jag bara har min egen motivation är det alldeles för enkelt att avbryta och kasta in handduken. Hur hittar man då den perfekta balansen mellan yttre och inre motivation? Hur kan yttre stimuli hjälpa mig att motivera mig själv för att det jag bestämt mig för ska kunna fortsätta vara mitt mål?

I flera år har folk runt mig tjatat om hur skönt det är att springa, att det vore sååå roligt att springa ett enkelt litet lopp tillsammans eller att alla visst kan springa. Men jag kände bara att det verkligen inte gällde mig, för …”Jag kan ju inte springa!” Jag ville verkligen vara en sån som var bra på att springa, men jag var säker på att jag inte hade drivet, fysiken eller möjligheten.

Så… Fastän jag vara rädd att viljan och motivationen skulle påverkas så berättade jag tillslut för Sebastian. Annars hade jag ju inte haft någon att dela allt det roliga (och det jobbiga) med. Det är fortfarande jättesvårt och jag blir ofta skitsur när han försöker pusha mig att springa fortare, mer eller vad som helst. Jag hamnar väldigt lätt i ”jag kan inte”-läge.

Men jag börjar också förstå att det där med inspiration på något sätt bara är startskottet. Det som krävs för att man ska vilja göra något. Sen räcker det ju inte med att bara börja springa. I slutändan är det ändå så att det bara är jag som kan göra jobbet. Och det är bara jag som kan bestämma om det ska bli gjort eller inte. Förra sommaren utmanade jag mig själv att lära mig springa. Nu fortsätter det med att jag ska lära mig att fortsätta springa.

Och igår var det dags för seedningslopp i Helsingborg. Tack vare Sebastian tog jag mig i kragen och trots febriga barn och osäkerhet inför om jag skulle orka…

Årets första lopp. Första milen utan gåpaus för kroppen. Personbästa. Och Göteborgsvarvet nästa!

 

Dagen efter…

I flera veckor jag har planerat, sett fram emot och längtat efter en nätverksträff för kollegor runt om i Sverige. Så lunch-till-lunch torsdag till fredag var det äntligen dags. Jag hade valt den perfekta platsen, planerat in två dagar med diskussioner, praktiska övningar och mat och fika.

Jag räknade till en början med att det skulle bli 20-30 pers och blev rätt besviken för det kom bara åtta personer.

Men nu är det gjort! Vi hade två kreativa dagar tillsammans. Jag var visserligen rätt stressad och lite frånvarande på grund av allt planerande och tänkande på lunch, fakturering, hålla tider och alla nöjda. Men vi hade bra diskussioner och alla som var med var riktigt kreativa med filmning och foto. Jag tror de hade roligt och fick med sig en del bra grejer hem igår eftermiddag.

(Parantes…

…förutom när jag tänker på att de nog tyckte det var tråkigt att vi var så få, eller att vi inte hann prata tillräckligt mycket om våra sajter som vanligt, att hon som tagit med sig kameran kanske tyckte att vi arbetade alldeles för lite med foto och att det där föredraget kanske blev lite långt ändå…)

Men skit i det! Jag har planerat en konferens. Helt grymt om jag tänker på att jag knappt vågade hålla ett möte för två år sedan.

Och jag tycker faktiskt att  jag gjorde det riktigt bra.

Synopsis, poddar och känslodagbok

Ok. Jag har som jag tidigare nämnt en början till en idé, en bokidé, och jag har börjat på ett synopsis. Jag har redan kört fast och kan inte bestämma mig för en handling. Jag har ett ämne jag skulle vilja skriva om och ett hum om vilka huvudpersonerna ska vara. Jag har en del viktiga vändpunkter klara för mig och några nyckelscener som jag vill få in i berättelsen. Men jag tycker ändå inte att jag får ihop planen.

Till min hjälp i arbetet har jag lyssnat på poddar, letat skrivtips på nätet, i böcker och i tidningar. Jag har nästan anmält mig till en skrivarkurs (men tänker att jag kanske måste börja skriva först för att ha något underlag).

Det största problemet känns som det är tiden. Jag tänker i mitt huvud att jag ska sitta ner varje kväll, typ vid den här tiden och skriva lite varje dag. Men det har inte blivit av en enda kväll. Fastän jag vet att det enya som gäller är att bara sätta igång. Men jag ska planera in en hel dag bara för mig själv. Det ska bli starten och fram till dess skriver jag lite in emellan, på annat smått och gott. Och jag värker på det andra i huvudet. Det finns där.

I väntan på den stora insikten (eller på tiden att faktiskt göra jobbet)

Jag antog en utmaning från Habitud med målet att skriva känslodagbok i fem dagar. Dels för att jag ville skriva någonting men också för att jag alltid tycker att frågan ”hur mår du” eller ”hur har du haft det idag” är så svår att svara på på riktigt. Om jag haft en dålig känsla eller upplevelse så tenderar till exempel det att ta över hela dagen, även om jag egentligen haft en ”bra” dag.

Jag har skrivit i fyra dagar av fem och det är ett bra sätt att skriva dagbok på. Det gör att jag kan identifiera mina känslor kopplat till olika saker och jag synliggör för mig själv saker som jag inte tänker på annars. Jag lyssnade på ett avsnitt som handlade om att skriva dagbok på podden Superältarna. Därifrån snappade jag upp ett tips om att skriva tacksamhetslistor som en form av dagbok. Tipset kom från Julia Dufvenius som menar att hon började med det för att hon annars hade en tendens att bli rätt så mörk, eller jag tror hon sa svart, av sig. Tänker att det kanske är något som passar mig också. För bara några veckor sedan gick jag själv igenom en hög med gamla dagböcker. Underbart att höra Jenny Jägerfeld och Johanna Thydell orda om och läsa ur sina gamla dagböcker. Igenkänningsfaktor när den är som bäst. Det fick mig faktiskt att ångra mitt beslut att slänga de gamla skrivböckerna.

Tills vidare är målet att skriva. Vad, känns mindre viktigt.

Iiris Viljanen slår an en känsla

Iiris slår an tangenterna på pianot, och samtidigt slås något an i mig. Känslan som fyller rummet är sådär stark så att det vibrerar någonstans mitt emellan magen och halsgropen. Jag har glömt hur musik kan få mig att känna. Vad toner kan få mig att vilja. Det skapar ljud i mig som vill ut. Ord som vill sättas i sitt sammanhang. Iiris är rätt och fel på samma gång. Hon är sig själv och på ett sätt är hon precis som jag förväntade mig. Ändå blir jag förvånad av hur mycket jag kan njuta av stunden.

Det är något extra vackert i de stunder det bara är Iiris och pianot. Hon går helt upp i att bara spela och blir nästan ett med sitt instrument. I kombination med hennes halvt talade, halvt sjungna finlandssvenska texter blir uttrycket personligt. Starkt men också skört. I kombination med det samtal som följer efter spelningen får jag känslan av att jag lärt känna en helt ny person. En röst jag hoppas få höra mer av.

Iiris Viljanen på Facebook

Att mötas av ljuset

Vårens första dag mötte mig idag. Hoppade över lunchen, åkte hem tidigare och jobbade eftermiddagen hemifrån. När jag kom hem öppnade jag altandörren och tog ett par steg ut. I strumplästen.
Solen värmde. På riktigt.
Ljuset bländade och luften lätt som bara vårluft kan vara i det djupa andetaget.
 Blå himmel.