Stichting Mijn Roots hjälper mig att söka mina rötter

Jag har påbörjat min sökning med hjälp av en organisation. Jag fick tips om Stichting Mijn Roots (My Roots Foundations) från andra som tagit hjälp av dem och nu är jag alltså igång. I det här inlägget tänkte jag i korta drag beskriva hur långt jag kommit hittills och hur det hela går till.

Under förra året sökte jag till Spårlöst. Och jag väntade rätt länge på att de skulle höra av sig. Men när det inte blev något bestämde jag mig för att fortsätta mitt eget sökande. Jag har från flera olika håll hört talas om organisationen Stichting Mijn Roots, som är en ideell organisation som inriktar sig på röttersökning från Indonesien. För adopterade av adopterade.

Länk till Stichting Mijn Roots – Sidan är på holländska men om du översätter den med till exempel googles eget verktyg förstår man innehållet hyfsat.

De som driver organisationen är adopterade från Indonesien, uppväxta i Nederländerna. En av dem är bosatt i Surabaya (min födelseort) sedan 2015 och driver arbetet direkt från Indonesien.

Det första steget för mig var att delge My Roots all min dokumentation samtidigt som jag betalade en startavgift. Resterande summa betalar jag om de lyckas hitta svaret på var mina biologiska rötter finns.

Eventuella kostnader för sådant som översättning av dokument, annonser i lokaltidning eller på TV, DNA-prov och så vidare tillkommer givetvis.

Som en del i sökandet kommer mina uppgifter publiceras på en facebooksida som My Roots driver. Mencari Orang Tua Kandung som ungefär betyder Letar efter biologiska föräldrar. Facebook är tydligen en väldigt populär kanal när det gäller att nå indoneser ”Alla har facebook” gäller definitivt enligt de jag har frågat. 

Länk till Mencari Orang Tua Kandung på Facebook

Just nu är min dokumentation på väg till Ana (My Roots) i Indonesien som kommer gå igenom alla papper och kontrollera personuppgifter med myndigheterna samt planera för sökningen.

Inom två månader påbörjar hon nästa fas. Den faktiska sökningen.

Tvåtusen nitton

2019 alltså. Känns så rätt.

Jag kände det direkt i morse när jag skulle skriva dagens datum för första gången i år. Jag brukar annars tycka lite illa om att börja skriva det nya året i siffror.

Men inte 2019.

Att det känns så rätt måste ju bara vara ett tecken. För nåt. På att det kommer bli ett hejdundrande bra år eller nåt sånt.

Eventuellt så är det bara ett tecken på att jag har en hang up på det skrivna.

Apropå det så har jag ju verkligen inte skrivit ihjäl mig det senaste. Åtminstone inte här på bloggen. Jag har tänkt en massa på det men inte kommit så mycket längre än så.

Men men. God start till dig som läser och om saker som att söka mina rötter, skriva, leva familjelivet, jobba och att vara människa tänker jag att det bästa är att inte lova något. Typ att jag ska skriva om olika saker snart igen.

Men när det gäller sökandet så kan jag i alla fall meddela att jag är i kontakt med en organisation i Holland som arbetar uteslutande med att söka rötter i Indonesien. Jag har skickat in papper, betalat lite pengar och just nu är min dokumentation på väg till Surabaya! Jag vet inte om de är på väg typ som att de är på flyget, men på något sätt är de i alla fall på väg. Jag har tänkt att jag ska skriva och berätta lite mer om organisationen och hur de arbetar. Men. Jag har lovat att inte lova. Kanske kommer det nåt om det ändå.

Allt gott. Nytt gott!