En planlös helg

Första advent 2016. Den här helgen shoppade vi mest hela tiden. Och jag försökte återhämta mig efter en förkylningsvecka. Jag var till och med hemma från jobbet i två dagar, utan att jobba.

Black friday och vi bor 1 km från Väla. Det säger sig självt vart vi skulle ta vägen en helg helt utan planer och barn.

Jag lyckades shoppa kläder jag ”behövde”, nåt jag bara ville ha och kuddar till våra soffor. Köp inte kuddar på black friday, om du vill ha ett tips. Omöjligt att ta sig fram i minglet, onödigt jobbigt att klämma sig in i omklädningsrummet och du känner dig som värsta överkonsumenten (även om det är med all rätt så lite onödigt mycket).

Efter det nya kuddinköpet lagade vi middag. Stekte kött, drack rödvin i vackra glas, lyssnade på musik, tjatade inte på några barn som var tvungna att städa upp efter sig, städade upp efter oss själva (bara lite), tände ljus och drog runt i huset så där som vi gör när barnen inte är hemma.

Idag (söndag) hade barnen dansuppvisning i stan där vi samlades hela högen, mammor, pappor och bonusar, och applåderade de små liven som dansat sin första termin på dansskola och som helt plötsligt är fullfjädrade dansare (nåja).

Energinivån på dansgolvet gick upp och ner kan man säga...
Energinivån på dansgolvet gick upp och ner kan man säga…

På eftermiddagen möblerade vi om i vardagsrummet. Bästa tidsfördrivet en mörk och kall vinterdag.

img_0443img_0445 img_0450

Gilla helgen.

En vecka kvar av #nanowrimo

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av hur det går för mig i min senaste skrivutmaning #nanowrimo.

Och ärligt talat går det rätt så kass. Åtminstone om man ska räkna ord, vilket ju är själva poängen! Om det hade varit tankar man skulle räkna hade jag som vanligt lätt varit i mål redan. Men men. Så här har det i alla fall gått.

Det började bra och jag var ganska nöjd med min planering för skrivandet. Jag skrev ett par hundra ord om dagen, vilket kändes väldigt lite men dock ändå mer än inget alls. Jag har skrivit 2000 ord, det är ju liksom knappt någonting. Hur ska detta kunna bli en bok? Målet var att jag skulle skriva så mycket som möjligt och jag är glad faktiskt att det blivit något över huvudtaget. Försöker att inte tänka så mycket på det där med 50000 ord som är det egentliga målet just med #nanowrimo.

Men efter två veckor ungefär tog det lite stopp. Samma sak som hände med den andra berättelsen jag började skriva på hände. Jag slutade tro på den. Men jag har bestämt mig för att ändå försöka. Jag ska försöka skriva november ut med målet att då ha en arbetsversion 1.0 att utgå ifrån, hur lång den är spelar inte så stor roll. För jag tror att det är det som behövs. Berättelsen håller inte, det känner jag ganska tydligt. Men grejen är ändå att jag verkligen vill skriva just den här berättelsen. Därför tror jag att jag måste göra det, och utifrån ett första utkast se hur jag kan arbeta vidare för att den ska kunna bli hållbar.

Eftersom jag nu har bestämt mig för detta så försöker jag också tänka på det jag faktiskt har gjort istället för det jag inte har gjort. Jag har alltså:

  • skrivit 2000 ord på berättelsen jag vill berätta
  • jag har delat in berättelsen i ”kapitel” och har påbörjat 8 kapitel
  • jag har skapat ett karaktärsgalleri i en google-presentation som kan förändras och fortsätta leva efter behov
  • jag har påbörjat ett mer välutvecklat synopsis att ha som underlag när jag kör fast

Den sista punkten skulle jag egentligen vilja vänta med till efter november är slut, men som vanligt klarade jag inte riktigt av att vänta. Syftet är att det ska hjälpa mig att få syn på var berättelsen inte håller, vilka relationer som inte är trovärdiga och var de behöver justeras för att driva berättelsen framåt mot den utveckling jag vill se hos huvudpersonen. Vad ska liksom hända (konkret) i bokens olika vändpunkter? Jag har en hyfsat bra bild av vart jag vill nå och vilket budskap jag vill få till, men huret kvarstår.

Wish me luck.

fullsizerender-3

Det är väldigt lätt att längta tillbaka till sommaren

Jag hittade bilder i kameran från vår campingsession på Ven i somras och det är inte så jättesvårt att länga tillbaka till årets varmaste dagar. Solen, havet och semestern.

Sebastian spelade med bandet (Institutionen) på Ökända musikfestival och jag ville så gärna uppleva festivalen jag hört såååå mycket om. Och eftersom barnen var hemma fick det bli så att vi drog över till ön allihop. Jag velade fram och tillbaks i flera veckor innan jag tillslut dagarna innan bestämde mig för att ge mig på ett försök att tälta med kidsen. Köpte tält och sovsäckar.

img_0351img_0170

img_0016img_0063img_0119