Förberedelser inför #NaNoWriMo

Jag har tidigare bara hört talas om det lite flyktigt.
National Novel Writing Month – 50 000 ord på 30 dagar #NaNoWriMo.

Efter att jag jobbat på med mina karaktärer hände inte så mycket i mitt skrivande. Eller snarare hände ingenting. Karaktärerna hade fått liv, men vad gör väl det när jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Jag hade helt enkelt kört fast och för att komma igång och skriva igen kände jag att jag verkligen behövde en idé som jag trodde på. Min tidigare bokidé kom till i somras när jag gick med i Skriv! och har hela tiden känts lite krystad. Därför ville jag börja helt om och köpte en kurs som heter Hitta min bokidé.

Kursen tog ett par dagar att genomföra och under dessa dagar har jag ägnat mig åt att skapa en mängd olika listor och mindmaps med drömmar, tankar, erfarenheter och kunskaper. Jag har svarat på frågor och gjort olika hållbarhetskontrollövningar. Jag har använt mig av färgglada överstrykningspennor och jag har köpt en ny mapp där jag förvarar alla mina ”Min bokidé”-anteckningar. Jag har ritat, skrivit och tänkt så det knakar.

Och nu är jag färdig med kursen. Det var riktigt spännande och jag lyckades skrapa fram några helt nya bokidéer som jag verkligen skulle vilja skriva(!) och efter ett dygn i lagom vånda har jag nu valt EN av idéerna. Eftersom detta nu sammanfaller med att november börjar om två dagar tänker jag att detta ska bli min novemberutmaning i #NaNoWriMo.

Som en del av både kursen och #NaNoWriMo får man rådet att berätta för folk om sitt mål. Så nu gör jag det. Och sen är det väl bara att köra antar jag.

img_0266

 

Lek med karaktärer

Efter att jag avslutade mina 30 dagar av Skriva 6 minuter om dagen ville jag inte riktigt släppa formen för jag tyckte den förde så mycket intressant med sig. Jag ville inte heller bara låta det hela fortsätta, eftersom jag såg en risk med att det hela då skulle mjölka ur sig själv helt.

Samtidigt står mitt bokprojekt väldigt stilla. Jag har tre huvudkaraktärer som lite grann byter skepnad och syfte fram och tillbaka. Just nu känns väldigt lite med dem riktigt rätt. Jag tog fram papper och penna och började skissa på mina karaktärer. Hur jag tänkte mig att de såg ut och hur deras olika drag kanske visade sig i olika attribut. När jag ritat de tre slog det mig att det fanns fler karaktärer som kanske kunde få plats (på pappret/i berättelsen/i mitt huvud). Så jag ritade några till.

Sen startade jag en ny anteckning som jag kallade Lek med karaktärer med planen att skriva 6 minuter varje dag, precis som tidigare, och att under de 6 minutrarna helt ägna mig åt att låta olika saker hända med mina karaktärer.

Det är faktiskt jättespännande! Nu har det helt plötsligt dykt upp typ fyra nya karaktärer. De har träffat på de tre ”ursprungliga” karaktärerna på olika sätt och några har träffat varandra. Någon har jag bara ett namn på och några ligger på lut som syskon eller kompisar till någon.

En karaktär som kommit in och tagit ganska mycket plats är en som jag skrev rätt mycket om innan jag gick in i bokprojektet i somras. Det är en person som är ganska nära mig och när jag började låta henne komma in och möta de andra karaktärerna skapades en massa miljöer och bilder i mitt huvud (nära mig, där jag växte upp) och det blev genast väldigt enkelt att skriva.

Hon i sin tur har stött på helt andra karaktärer och det börjar hända saker som jag kanske måste fortsätta dra i.

Apropå vinsterna med att låta en karaktär vara just nära en själv så läste jag inlägget Det nära av Karl Modig på Debutantbloggen nu ikväll och utifrån det känns det ganska aktuellt att låta den här karaktären komma in ännu mer i projektet.

Jag har sagt att jag ska fortsätta att bara ”leka” med karaktärerna veckan ut. Sen får vi se vad som händer.

img_0772
En nyfiken en som kikar fram bakom luggen. Hon har torgvantar också!

Skriva 6 minuter om dagen

Den 4 september påbörjade jag en utmaning, eller kanske snarare en övning, som gick ut på att skriva 6 minuter om dagen för att få igång en god vana. En vana att skriva. Jag hade tappat lite lusten i mitt skrivprojekt och ville inte tappa skrivglädjen så jag försökte mig på detta för att hålla igång och kanske rent av hitta glöden igen.

Så här gjorde jag.

Jag skapade en Anteckning i Evernote som jag döpte till Skriv 6 min 30 dagar (4 sep – 4 okt). Varje dag tog jag fram min anteckning och började med att skriva dagens datum. Innan jag satte igång klockan bestämde jag mig för inom vilket område jag skulle skriva och när jag startade klockan var uppdraget att flödesskriva i 6 minuter utan att stanna upp. Vare sig mer eller mindre.

Några av de saker som jag upplever som svåra när jag flödesskriver är att inte gå tillbaka och ändra felstavningar och/eller byta ut ord. Ibland lyckades jag, ibland inte. Det är också jobbigt när det står still. Då kan det vara svårt att komma igång och tankarna låser sig liksom. Men för det mesta löste det sig av sig själv och det jag skrev ändrade riktning  och personerna i texten började tänka på något annat eller göra något helt oväntat helt av sig självt. Lite grann en känsla av att det hela skrev sig själv.

Att sluta skriva när klockan ringde efter 6 minuter var också svårt. Vissa dagar gjorde jag så att jag fortsatte för att jag ville känna på flowet. Men känslan av att sluta skriva mitt i en tanke var också oväntat tillfredsställande, eftersom det på något sätt gav upphov till en känsla av att ”jag har mer berättande kvar”, vilket är precis den känsla jag saknat när jag haft skrivtorka. Så det var en bra grej med att alltid sluta efter 6 min.

I alla fall. Den 4 oktober hade jag klarat mig genom övningen och jag har nu i min anteckning 30 stycken minikorta berättelser. Det är minnen från barndomen, möten mellan karaktärer jag arbetat med i mitt skrivprojekt, personbeskrivningar av karaktärer jag hittat på i stunden, beskrivningar av händelser från dagen, berättleser där jag försökt sätta mig in i mina barns perspektiv, drömmar jag drömt och lite annat.

Väldigt givande och rolig övning. Testa om du vill få in vanan att skriva varje dag på ett enkelt sätt. 6 minuter är jättelite men du hinner faktiskt jättemycket. Och känslan är, i alla fall för mig, att jag skriver.

Nu har jag utvecklat övningen och gör så att jag den närmsta veckan ska arbeta 6 minuter varje dag med karaktärerna i mitt skrivprojekt. Det jag skriver då ska endast handla om dem.

Jag undrar vilka de är. Och vad de kommer hitta på!

Lässtruktur med hjälp av just-nu-enkät

En av alla bloggar om böcker och läsning som jag följer är Enligt O. Ett bra tips jag fick från hennes blogg är att göra en Just-nu-enkät för att få struktur i läsningen, vilket är precis vad jag behöver. Jag har massor med olästa pocket i bokhyllan, som alltid en stor hög låneböcker men jag vet inte med vilken jag ska börja, en lång att-läsa-lista i mobilen och några utspridda påbörjade böcker lite här och av i hemmet.

Så här kommer den.

Vid sängen: På pallen bredvid sängen ligger Lilla sparvel av Barbro Lindgren, fantastiskt ur ett barns perspektiv (på riktigt) om världen och hur ofattbar den kan vara. Under den boken ligger Liksom helt magiskt – 12 berättelser av Mårten Sandén. Jag läser gärna barn och ungdomsböcker, dels för att jag tycker det är bra läsning såklart men också för att det är pepp i mitt skrivande. För jag försöker ju liksom skriva en berättelse för barn och unga, typ.

På hyllan ovanför sängen: Ligger novellsamlingen Het, för om man ska läsa en novellsamling som heter Het borde man väl försöka gömma den lite någonstans i sovrummet. Ärligt, roligt och härligt om sex och unga. Önskar jag hittat den när jag själv var tonåring. På hyllan ligger också Stalker av Lars Kepler. Jag har lånat den av en kompis men är tveksam till om jag kommer våga läsa. När jag lånade den sa hon ”men det förstås…du bor ju i hus. Läs när din kille är hemma!” Sen dess ser jag skuggor i trädgården och känner mig olustigt oensam de få gånger jag faktiskt är ensam i hemmet.

På soffbordet: Ligger just nu senaste numret av Runners world och inspirerar ytterst lite till höstlöpning. Lite för lite men ändå mer än om den inte legat där alls.

På byrån i hallen: Ligger Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad och blir läst lite här och var vid väl valda tillfällen. De korta kapitlen lämpar sig bra när man måste vänta på någon som ska ta på sig skor eller hämta något hen råkar glömma på sitt rum precis när alla är redo att gå. Den är också jättebra när man vill skratta lite.

I (hand)väskan: Låg fram till förra veckan Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant. Sjukt imponerande skrivet, berättat, påhittat. Verkligt inspirerande och får mig att vilja skriva men framför allt leva.

I öronen: Jag har precis börjat lyssna på Manifest för hopplösa av Åsa Asptjärn i Kapitel – i dina lurar (SR). Hittills har jag hunnit skratta högt flera gånger, minnas mitt 15-åriga jag som extremt bitterljuvt och rodna å Emanuel Kents vägnar.

På läsplattan: Jag läser inga böcker på plattan. Där läser jag bloggar och nyheter. Favvobloggar denna vecka Anna skriver under och Fredrik Backman.

Läser jag lite då och då: Blod är tjockare än vatten av Astrid Trotzig. För mig som adopterad är igenkänningen i den här boken skrämmande. Jag har läst boken över väldigt många månader, men jag vill liksom inte att den ska ta slut. Just nu ligger den på en hylla i mitt badrumsskåp.

Bokklubbsböcker: Är tyvärr inte med i någon bokklubb. Någon i Helsingborg som vill starta bokcirkel så ring mig!

Längtar jag efter att få läsa: Efter att ha läst en intervju med Alex Shulman i HD i morse längtar jag efter att läsa Glöm mig som är en biografi om att leva med en alkoholiserad mamma.

3 andra böcker i min att-läsa-hög:  In i labyrinten av Sigge Eklund, Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist. Bland många. Många.