En paus och en blick

Jag sitter på biblioteket. Det har blivit mitt kontor. Jag älskar den här platsen som har blivit mig egen. Bibliotek har alltid varit min plats. Och alla andras. Det är det som är det fina.

Idag ser jag ut genom fönstret lite längre än vanligt. Jag ser och lyssnar stilla på det som är, just precis där jag är.

Jag ser ut genom fönstret. Jag ser ut över stadens låga takåsar.
Bort mot horisonten där jag skymtar havets stillhet.
Jag skymtar det fria.

Samtidigt ser jag alldeles nära. Blanka vattenpölar.
Intetsägande, blanka vattenpölar.
Där de små som tjuter i caféets foajé
hade älskat att doppa sina mjuka, varma fötter.